söndag 29 november 2009

Glad som en liten pippifågel

Det halsonda har övergått i en förkylning och idag är jag både uppe och påklädd. Passade på att be yngste sonen om fotohjälp medan ljuset fortfarande var ok.
Fortsett från förkylningen så känns det förträffligt. Min brosch från Lisa Toft är som klippt och skuren för den lite grova känslan i sjalen. Är jättenöjd med resåren som håller ihop vidden så där lagom mycket. Till sist är jag väldigt tilfreds med att drygt ett nystan Bergå-garn som verkligen legat till sig, till sist kom till användning.

Mina gröna muddar är nästan klara och jag har bara kvar att göra en "pälskant". Är rätt trött på att hålla i de tunna stickorna och ser framemot ett nytt projekt. Egentligen behöver jag ta tag i O's tröja men vill nog prova lite mer på honom så jag tror det blir julens stora projektsatsning.
Eventuellt blir nästa projekt en färgglad virkad sjal. Vi får se...




lördag 28 november 2009

Det var tider det

Shit! Idag skulle jag och maken varit och hälsat på en kompis och hennes man, som jag umgicks fruktansvärt tätt med när jag läste i Lund på 80-talet. Tyvärr har jag så där räligt ont i halsen och vill inte riskera att smitta någon och på måndag är det dags för influensasprutan och då vill jag vara kurant igen. Därför fick jag börja dagen med att ringa och lämna återbud.

Efter samtalet kom minnena fram. Vi två startade faktiskt en Elisabeth-klubb där samtliga medlemmar (vi var 4) studerade vid Kemiteknik och med inskrivningsår 1978. Vi var alla så ovana att vara omgivna av tjejer med samma förnamn att vi helt enkelt var tvungna att göra något. Klubben som bestod av Larsson, Svensson, Forsgren och Olsson, drev stickcirkel och lyfte bidrag från någon kursverksamhet.

Larsson och jag var tajta kompisar och var nog de drivande bakom stickcirkeln. Jag kommer ihåg att stickningen oftast fanns nerstoppade i skinnryggsäcken som var obligatorisk "skolrygga".

1983 kom E upp och hälsade på i vår sommarstuga och vi tillbringade flera dagar med att färga ullgarn. Hittade bilder där vi krossar cochenill-löss med hammare, kokar garn i jättestor koppartunna över öppen eld och även bilder på oss där vi stolt visar upp slutresultatet.
































Något säger mig att utvecklingen gått framåt. Eller hur?

onsdag 25 november 2009

Natt hela dagen

Idag blev det aldrig ljust i Malmö. Inte ens mitt på dagen. Det var som om det låg ett tjockt ogenomträngligt lock över hela staden.
Jag är på min första arbetsvecka efter en period hemma och vet inte om tröttheten idag har att göra med vädret eller om min oerhörda trötthet hänger samma med att jag faktiskt inte mått så bra under några veckor. Man kanske inte omedelbart är tillbaka på full effekt utan måste räkna med att det är lite jobbigt och tröttande i omstarten.
Den tid jag får på tåget är i alla fall guld värd. Den ger mig en stunds stickning och tid för eftertanke.
Efter att ha läst Queen Mudds inlägg där hon skrev att hon funderade på en Möbiuskurs så var jag bara tvungen att själv prova. Jag älskar det här momentet med att fundera och försöka förstå. Hittade lite Bergå två-trådigt ullgarn som köptes 1987 (har kvittot kvar) och som låg och väntade på att bli en sjal.
Lyckades få till så att mina 3a, 3r kom mitt för varandra på de båda halvorna och på det sättet ger ett enhetligt utseende över hela sjalen.
Jag kan redan se hur fin den kan bli med en Lisa Toft brosch fastsatt.
Mitt andra muddprojekt går också det framåt. Jag är inne på de sista 30%. Den här gången har jag dessutom gjort muddarna riktigt tajta och hoppas att de kommer att hålla formen bra. Jag gillar det strama utseendet.


Alldeles strax är det dags för soffan och ytterligare ett avsnitt av Morden. Förra avsnittet avslutades ju med en riktig "cliff hanger". Spännande att se hur det går i detta!

söndag 22 november 2009

Jag kapitulerar!!

Det blev knock out i första matchen direkt. Jag hade nog aldrig riktigt någon chans. Min motståndare var för rutinerad och hur jag än hukade mig, steppade åt sidan eller gömde mig i ringhörnan så var det aldrig någon riktig match. Eller var det så att jag gav upp i första minuten?



Nej, det tror jag inte. Jag var allt lite på kamphumör under planeringen och tyckte tandpetarna var tunna att hålla i och att det lätt blev krokiga, men efter en liten stund var jag nog rätt så såld. Fram över kan ni räkna in mig i muddmaffian om detta kan räknas som mitt inträdesprov.





Vad var det då som hände?



Stickor nr 1,5

Garn - Drops alpaca 2925 Orange mix

Pärlor från Panduro 2,7mm



Jag virkade en sträng med drygt 41m i ett avvikande garn och sedan plockade jag upp upp 41m med alpacagarnet i de virkade maskorna. Därefter stickade jag 2m i kanten innan jag började med första pärlan i kantmönstret (se förra inlägget). Totalt blev de 8 triangelspetsar i kanten mot fingrarna och den breda mönsterbården började samtidigt med 4:e spetsen (syns också på mönsterbilden i förra inlägget).

För att få ihop mudden så tog jag bort den virkade delen i början av stickningen och plockade upp maskorna nerifrån (blir då en mindre än i den riktiga stickriktningen). Sedan placerade jag dem varannan från upplägget och varannan från avslutet på en gemensam sticka och stickade ett varv samtidigt som jag avmaskade. Den sista ensamma maskan märks inte när man fäst tråden.



Nu är nästa muddpar på G. Det blir ett stramare pärlmönster med kvadrater, inslag av Pillpi och sedan skall jag antingen virka eller sticka en lite bredare pälskant i långsidorna. Jag får se hur det känns och ser ut när jag kommer längre.


I lampans sken igårkväll så fick inte pärlorna godkänt. Jag tyckte att de var alldeles för guldiga jämfört med det gråa,men idag i dagsljus så plockar de faktiskt upp mer den gröna tonen ifrån garnet och det får följa med vidare på färden.



Måste erkänna att jag kapitulerat på en front till. Kan man egentligen det? Kapitulera på två fronter?

Igår köpte jag mina första MBT-skor. Ni vet de där som man rullar fram med och som skall ha sitt ursprung i hur massajerna rör sig. Har tittat på den länge men inte riktigt känt att jag ville lägga de pengarna plus att jag inte tyckte att jag hade ett riktigt behov av skorna utan mest nyfiken.


Team sportia har ett erbjudande just nu där man kan skaffa ett par riktigt stilrena skor för 1495kr och då började vi närma oss en nivå då jag kunde testa. Den verkliga anledningen till inköpet är en konstaterad artros i stortåleden som dels gör att jag har dålig känsel i tån men även en värk som kommer och går (haha).
Just igår hittade jag inga skor här hemma som kunde avlasta tån och ett redan tidigare inplanerat besök på Väla resulterade i ett par skor. Mina 30min testanvänding igår kändes bra. Jag fick varken träningsvärk eller ont i fötterna. Och alldeles strax skall skorna på igen för lite mer provgång inomhus. Min tanke är att de dagar då artrosen inte ger sig tillkänna så mycket så kommer jag att använda vanliga skor, för det är bra att använda lederna, men när jag har ont och av den anledningen helt felbelastar foten så kommer mina MBT-skor att åka fram.


Är det någon annan som har testat kombinationen? Artros i stortå och MBT? Skriv gärna en kommentar i så fall. Skriv förresten gärna kommentar även om du är helt normal och trippar fram genom livet.








onsdag 18 november 2009

Tänkt om...

Mina första muddar skall bli stilrena. Jag kommer bara att jobba med pärlorna och med rostfärgat alpacagarn.

Testmudden har blivit lite för lång så jag kommer att minska från 50m till 40m på stickor 1,5.
Dessutom kommer jag att göra ett tätare pärlmönster. Jag kommer att göra den här varianten:
Ursprungligen hade jag tänkt detta men jag tror inte att pärlorna sticker ut tillräckligt för att ge någon effekt.
Dessutom skall jag sticka så hårt jag någonsin kan även om jag tycker att stickor 1,5 är som tandpetare att hålla i.
Med andra ord- jag tar nya tag och fortsätter min kamp med eller mot (?) muddarna.

lördag 14 november 2009

Muddar behövs de?

Blockat och klart! Känns som en smekning.
För att ha blivit uppfostrad med att jag bara skulle ha kläder i brunt och grönt så känns denna färgställning inte alls främmande. Härligt med förändring!




Vad skall man med muddar till? Har aldrig riktigt förstått när man använder dem men har alltid tyckt att de ser trevliga och snygga ut. De kan ju i vissa fall tom klassas som små konstverk.
Jag har bestämt mig för att utmana mig själv i uppfattningen om muddarnas existensberättigande.

Pärlor är inköpta. Det äpplegröna alpacagarnet har fått en kulörkompis och tillråga på allt har jag köpt Pillpi för att göra kanter. Om en timme kommer Kristina med stickorna hon köpt till mig på Helylle.
Snälla muddmaffia, kasta er inte över mig förrän jag har fått chans till bättring. Jag lovar slutföra utmaningen och provanvända muddarna. Därefter kommer min dom att offentliggöras.

torsdag 12 november 2009

Malabrigo Lace - I like it!

Ishbel är på blockning! Min första tanke när jag avmaskat hela rubbet var att jag skulle gjort delen i slätstickning större innan mönsterstickningen började. Men nu, några minuter senare, så tror jag att jag har mer använding för en sjal som inte är så våldsamt stor. Med andra ord - Helnöjd! Blockning pågår så att spetsarna kommer till sin rätt.

Nu kommer en riktig radioövergång. Håll i er!
Malabrigo Lace är ju ett ullgarn och då går ju tankarna lätt till fåren som ju ger oss vår ull....
och tänker jag på får så är det lätt att fastna vid alla vackra fårbilder som Sticka på landet har....
och om jag tänker på fårbilder......
Så tänker jag på min familjs resa i Xinjiang förra sommaren och vårt besök på centralasiens största kreatursmarknad som hålls i staden Kashgar. Staden ligger allra allra längst upp i nordvästra Kina och bebos av massor av olika folkslag bl a uigurer. Det var ju i dessa delar av Kina som oroligheterna innan OS ägde rum.
Nåväl, marknaden var så färgrik och häftig. Fåren bräkte, kamelerna skrek, tjurarna brölade, hästarna gnäggade och pågående affärsuppgörelser lätt som praktgräl.

Kolla bara in dessa djur och den ansning som fårrumporna genomgår samt den fettbula som var så viktig för att visa på att det var friska välskötta djur som var till försäljning.

Här känns det som om hela lammdagiset kommit på besök.

Överallt pågick försäljning

Hade man inte så många djur som skulle transporteras så räckte det med en flakmoppe och ett nät

Även om det är trångt om saligheten så såg det fridfullt ut

Många av kvinnorna hade väldigt långa flätor och egentligen var det ett fåtal som hade huvudduk och täckta ansikten

Om ni vill göra en resa där folklivet är i fokus så kan jag varmt rekommendera dessa trakter. Jag ger även gärna tips om vad man bör se och planering av resrutt.








fredag 6 november 2009

Ishbel artar sig

Ansträngningarna gjorde susen. Nu stämmer min maskor. Jag hade aldrig kunnat acceptera att jag inte skulle klara av det och allt riskerade att bli en lång, lång följetong om jag inte nått framsteg direkt idag. Min slutsats är att problemen uppstår när jag stickar "tillbakavarven" på avigan. Då har jag en tendens att tappa bort "omtagen" och på det sättet helt enkelt bli av med maskor. Ingen bra metod.

Såg även ikväll att Queenmudd, min inspiratör och tillika "gamla" kompis, firar 4år med sin blogg. Hon utlovar en utlottning med ingen vet vad som är priset. Man blir lite nyfiken. Eller hur?

Nu vet jag vad ni gör i affären efter 6...

Igår hade jag förmånen att få besöka Helylle i Kristianstad på en torsdagskväll. Så mysigt det var hos Eva och stickcafét! I och för sig var väl inte mitt eget stickresultatet något att skryta med men känslan var häftig och allt ni höll på med, ni som var där, var också häftigt att se.

Kristinas visdomsord om att det man stickar på cafét får man ofta gå hem och repa upp, gällde verkligen för mig. Mina första riktiga mönstervarv på Ishbel spökar. På förmiddagen idag har jag repat upp och det strular fortfarande. Kan inte fatta varför och jag tycker att jag kollar maximalt. Ingenjören i mig säger dessutom att mönstret är lättläst, maskorna stämmer så vad i helsike är det som gör att det strular???

Har bestämt mig för att verkligen hitta orsaken, så nu skall jag alldeles strax sätta mig och studera maskorna med falkögon och ha en virknål i hand för att fixa till. Felet är isolerat till de sista 20 maskorna på ett varv så det skall bara gå!

tisdag 3 november 2009

Arvet efter farmor

Igår eftermiddag tog jag så äntligen sats och satte mej ner med mitt Ishbelmönster. Var så lycklig när jag såg de första maskorna ta form och jag förstod var på sjalen jag befann mig och att jag också såg att den formades enligt de bilder jag sett. Jag förstår verkligen att den inom stickblogsvärlden blivit en favorit. Grundmönstret måste ju gå att anpassa och göra till sitt eget allt eftersom.

Jag stickar med stickor nr 4 och garnet Malabrigo Lace i nyansen Amoroso 157.

Jag har nu varit hemma några dagar och samlat energi och haft massor av tid att låta tankarna flyga lite som de själva vill. Rätt ofta kommer min farmor Thea inflygande. Jag är ganska övertygad om att hennes gener spökar lite här och där i mig.

Under sin levnad så provade hon de flesta handarbetsgenrer. Givetvis sydde hon både sina och barnens kläder och jag har några hattar som hon gjorde åt sig själv. Utöver sömnaden så höll hon på med vävning, virkning, stickning, frivoliteter, porslinsmålning, batik, drejning. Ja, jag vet nog egentligen inget som hon inte hållit på med.



Farmor Thea gav sig även in på mer praktiska grejor. Ibland lite väl handfast, om man skall vara helt ärlig. Jag fick en skänk av henne på 70-talet och ville inte ha kvar den grönblåa nyans som den var målad i. Jag slet och slet med att få bort färgen. Slipmaskinspapper efter slipmaskinspapper gick åt. Frågade henne till sist vad den var målad med och då berättade hon att det var hennes egenblandade linoljefärg. Hon hade nog först målat köksluckorna i sommarstugan (ett gammalt torp) och fått färg över och varför använda resterna och fixa till skänken?

När jag nu sitter här och får alla möjliga vilda idéer i huvudet, visst är det då du, Farmor, som far runt?

söndag 1 november 2009

Passar, passar inte

Passar inte!!! Under senaste dagarna har jag stickat på äldste sonens (O's) beställning. Blev tyvärr osäker på om den blev för tajt och tog det här fotot med yngste sonen (lite större än storebror) som modell och efter mejlande av bilder till O så tror han också att den blir för tajt......
Okej, bara att repa upp. Varför kollade jag inte bättre från början? En ljusglimt finns i alla fall. Jag är säker på att garnet räcker. När jag började var jag till råga på allt även osäker på detta.




Lagom till fotbollen nu börjar på TV så tar jag mitt sticke och nystar nystan igen. Hade varit bra mycket roligare att nästan vara uppe vid avmaskningen för ärmhålen. Suck!!!!

I gårkväll gjorde jag min första nedladdning av ett Ysolda-mönster. Det var Ishbel som kom i min ägo och mitt Malabrigo-garn från Marias garn skall användas till den. Det blir dessutom första gången jag stickar efter en engelsk beskrivning och jag är glad att jag skall träffa Kristina på torsdag i Kristianstad för då vet jag att jag kan få hjälp om jag kör fast. Skall börja lite här hemma så att jag kommit igång innan dess.