tisdag 24 december 2013

Önskar Er alla en fridfull helg!

Frida och jag vill passa på att önska er alla en fridfull helg!

Själv hoppas jag på några timmars stickning mellan julmatsätande, sällskapsspelsspelande, valnötsknäckande och allmänt plockande. Det har nämligen varit dåligt med sticktimmarna på sista tiden.


Trots tidsbristen så har jag hunnit sticka denna mysiga tröja. Ni som har köpt Madebyme har säkert sett den i tidningen. Den är stickad i Schulanas Artissimo och det är bland det mjukaste i mohairväg som jag stickat i.
Stora stickor och stickad uppifrån och ner gör den till ett projekt som snabbt kan bli en favorit.

Ps. Vi har garnet hemma i 3 olika färger:)

måndag 16 december 2013

Mössan Graninge

Vet inte om det är de på 70-talet virkade gardinkappornas fel eller det ej avslutade virkade överkastets fel men jag stickar hellre än virkar. Ibland tänker jag att jag borde ner och rota i källaren för jag vet att jag har allt garn som behövs för att göra sängöverkastet klart men det vill sig liksom inte.

Trots min förkärlek för stickning så greppade jag en virknål och virkade en mössa förra veckan. Idag fick den namn efter att jag passerat julgransförsäljningen och tänkt på mössan samtidigt.

Den är virkad i Lana Grossa Alta Moda Alpaca. Mjukt och varmt. Lite baggy men ändå inte. Går att bära lite nedhasad och går att vika upp och ha tätare om huvudet. Funkar med tofs och funkar utan. Med andra ord bara till att välja färg!






fredag 13 december 2013

Dan innan lucia hos Tant Thea

Ibland blir stickcaféerna till så mysiga kvällar. Den 12 dec blev precis en sådan mysig kväll. Fullsatt i butiken och massor av skramlande stickor. Det sista var lite ljug för rundstickor i trä skramlar ju inte så mycket och jag tror de flesta använde det.

Många har stickat färdigt sina Color Cravings och är på gång med nya projekt. Lena hade stickat färdigt sin Missoni-inspirerade sjal och plockade ihop garn till en ny i vintervitt och svagt beige.


Ulla hade kommit en bit på sin och tyvärr gör inte bilden rättvis åt färgerna. De är djupare och så otroligt vackra ihop.


Själv var jag glad för min gedigna kemistutbildning. Värma glögg i en vattenkokare kräver nämligen känsliga händer både vad gäller att hålla glöggen i rörelse hela tiden och att slå på och slå av kokaren för att undvika att sockret bränner fast i bottnen eller, Gud förbjude, att det börjar koka för då skummar det över i vattenkokaren. Tro mig, jag har testat.





måndag 2 december 2013

Varför julen fortfarande känns avlägsen

Har fortfarande inte riktigt landat efter semestern. Tre veckor i helt annorlunda klimat gjorde att hösten avstannade och jag fattade inte att veckorna gick och julen helt plötsligt är väldigt nära.

Käre M och jag kuskade runt närmre 350 mil i Namibia och Botswana. Naiv som jag var så trodde jag att jag skulle få till lite bilstickning. Men trots alla timmar i bil blev det ingen av den varan. Inte berodde det på illamående pga kurviga vägar. Inte heller på att någon var tvungen att ha kolla på vägval. Nej, här var det mil efter mil utan en sväng och utan en avfart. Här var det istället vägytan gjorde det omöjligt för fungerande finmotorik.


Detta är en väg med tillåten hastighet på 120km/h och en av de få med asfalt (okej delvis asfalt). Ursprungligen hade den två hela körfält, ett i vardera riktningen, men så passerade det tungtrafik och bit för bit försvann av asfalten och till sist återstod ungefär hälften av vägbanebredden. Övrigt vägnät var stora breda grusvägar också dessa märkta 120km/h men där den grova tvättbrädeytan begränsade framfarten. Ni förstår säkert varför inte stickningen (3mm stickor och lingarn) var framme under bilfärderna.

Garnspaningen gick på lågvarv. Kanske inte så konstigt när länderna är väldigt glest befolkade och vi praktiskt taget aldrig var i några samhällen. I Swakopmund hittade jag i alla fall en garnaffär. Det var stängt men efter att tittat in genom fönstret så insåg jag att mitt köpbegär inte var så stort.



Konstig känsla att inte ha en stickning i händerna på flera dagar. Visst var det varmt och klibbigt. Vi hade många dagar över 35grader men för det mesta var det runt 25 på kvällarna. Men när det var svalare var det också mörkare. Elektricitet och vatten var bristvaror. Så bra stickbelysning var inte så vanligt på kvällar.
Stundtals fick jag lite dåligt samvete. Borde jag inte ha utnyttjat fikapauser och stillasittande lite bättre? Jag blev ju inte ens klar med bakstycket till min lintröja. Nej jag tror att det var meningen. Jag skulle ta det lugnt. Låta käre M få ha mig där sittande och tittande på samma saker som han och i samma tempo som han.

Visar ett par bilder av ytterligheterna som vi upplevde. Vi åkte genom oerhört kargt, öde landskap i västra och nordvästa Namibia. Canyonen bakom oss var gigantisk. Det är milsvidd utsikt. Längst nere i den uttorkade flodfåran kunde vi med kikare urskilja några zebror.
  


Vi såg ett fantastiskt rikt djurliv. I Etosha kör man runt i sin bil eller åker med guide och får absolut inte lämna bilen. Ibland känns det overkligt och man blir tyvärr blassé och tycker att zebror och giraffer är lite för vanliga men vi fick vara med om ett par ovanligare händelser. Först såg vi en grupp shakaler få ett riktigt skrovmål. De hade fått tag i en springbok och festen var ett faktum.


Lite senare fick vi syn på detta. Här inne i buskagen pågick nämligen nästa middag. 10 lejonungar och 4 lejonhonor åt giraff. Hannarna fick vackert vänta på sin tur.
Det är grymt att se men så är ju naturens gång.


Men ännu häftigare än att köra runt och titta på djur var att vandra och titta på djur. Okavangodeltat i Botswana är unikt i sitt slag. Man flyger ut i deltat med pytteplan och sedan kan man njuta av både djur som lever i vatten och på land. Här åkte vi kanot bland vassruggarna och vandrade på öar. Här var man mitt i naturen på ett påtagligt sätt. Och den kommande julen och vinterstämningen var väldigt långt borta.






Vid några få tillfällen infann sig tillfällen då jag plockade fram stickningen.



Johannesburgs flygplats bjöd i alla fall på lite julstämning. Så om jag hade 5m i takhöjd hemma då skulle jag satsa på en sån här julgran. Jag fullkomligt älskar den. Färgerna, dockorna, bara underbar!

lördag 30 november 2013

Kan man kalla det sparsmakat?

Så kom då julen till Tant Theas skyltfönster också. För mig har det känts overkligt eftersom jag varit på resande fot och inte skänkt julen en tanke under fler veckor och ännu mindre tänkt ut någon julskyltning.

Därför tror jag man kan kalla Tant Theas julskyltning sparsmakad. En stickad gran, våra traditionella snöflingor och ett par julklappar.

Känns faktiskt inte helt fel.





måndag 7 oktober 2013

Varm och gosig

Så här mysig blev min tröja med paljetter. Den som jämför noga med orginalet ser att jag gjort mina ärmar lite längre. Orginalet hade lite pälsgarn mellan ränderna men det hoppade jag över. Jo, jag kan direkt erkänna att jag alltid hittar något som jag ändrar jämfört med orginalen. Likadant alltid...



Mönstret finns i Filati nr 46. Det bruna garnet är Lana Grossa Merino Air, det ljusa är en tråd Lana Grossa Paillettes och en tråd Lana Grossa Alta Moda Alpaca.



Karin, min väninna, stickar den enfärgad men har lagt med paljetterna i ränder istället. Det blev helläckert för man ser att något händer men man är inte säker förrän man tittar lite noga.


Här syns att jag började ärmarna med provisorisk uppläggning för att sedan sticka neråt och och helt enkelt prova när jag tyckte att de var tillräckligt långa.





fredag 4 oktober 2013

Så lyfter vi på täckelsen...

Har haft några hemliga projekt igen. Ja, jag menar inte Stephen Wests mysteriesjal utan Allersprojekt som inte fått visas för någon.

Mia och jag fick chansen att än en gång designa en tröja utifrån lite löst givna ramar av Malin, som är redaktör. Det skulle vara en oktröja och det skulle finns mönster för barn, dam och herr. Lite Island men ändå inte.

Under våren bollade vi idéer, garner och färger och till sist var vi i hamn och började räkna mönster och sticka.

Som vanligt har Mia och jag haft vansinnigt roligt. Det ges och tas och projekten bjuder på många skratt. Och här är det verkligen så att 1+1=3. Vi triggar varandra att tänka annorlunda och tänka om. Fantastiskt givande!

Vi döpte vår tröja till Zakéta. Det är den fonetiska stavningen av det grekiska ordet för tröja. När vi satt och jobbade med olika mönsteralternativ så fick vi nämligen lite grekiska vibbar av detta möntret.



Nästa vecka  kommer mönstren i tidningen! Kul! Som vanligt är tröjorna underbart vackert fotograferade av Ulla Alderin.

fredag 27 september 2013

Tvåändstrassel

Vilken kväll! Sjutton kunskapstörstande stickerskor på tvåändskurs. De ni! Fullt ös hela tiden kan man konstatera. Knappt tid med kaffepaus ens en gång.....
För att hinna se resultat efter en kurskväll så stickade vi Malins mönster Halvar med dubbel finull. Då händer det något och man känner att man åstadkommit något efter en kväll. Inte blir det sämre av att hon gjort matchande mössmönster Helm och vantmönster Elon. Då kan ju muddarna kan hamna i ett fint set med flera tvåändsstickade alster.

Tack alla för en mysig kväll!




torsdag 12 september 2013

Glamour i lagom dos

Ni som känner mig vet att jag inte är så förtjust i paljetter och glitter och så gott som alltid vägrar att köpa in garn med sådant pynt. Någon gång har jag gjort vissa avsteg från mina principer men många säljare kan intyga att jag så gott som alltid skrattar och säger - Det där är inget för Tant Thea.

Nu har jag gjort ett avsteg och är faktiskt ganska nöjd med det. Jag har köpt in Lace Paillettes från Lana Grossa och det är ett lite ludet garn med paljetter i. Inte smockfullt utan sparsmakat. Jag har tom börja sticka i det, för i Filati journal 46 finns en tröja där man stickar garnet tillsammans med ett annat garn. Då blir det så där perfekt. Det dyker upp en paljett här och sedan en bit bort en paljett till. Tyvärr hade inte pälsgarnet Fur, också det från Lana Grossa, kommit in för annars hade ruckat på en princip till och två sådana förändringar på en gång kan inte vara hälsosamt.



Snygga grå/svarta och beige/bruna- nyanserna men garnet finns ju i roligare nyanser också. 

fredag 23 augusti 2013

Det blev 4 sidor!


Veckans Allers med Mias och min lilla "uppifrån och ner"-skola och Mias underbara morotsmössa!
Som vanligt har Ulla Alderin tagit fantastiska bilder.

onsdag 21 augusti 2013

Stickhjälp

Vad vore butiken utan den stickhjälp som jag har av Kerstin. Sanningen är att vi vore ett antal uppstickade modeller fattigare.

Leverans av alla delar skedde för flera veckor sedan och nu har jag äntligen fått gjort monteringen så att tröjan och koftan är klara för visning.
Tröjan gjorde vi i princip efter ett Rowanmönster. Jag räknade lite och ändrade sprundet för halsen och sedan gjorde vi den med mellanlånga ärmar. Underbar att sticka i ett garn i en blandning av bomull och ull.


Koftan är helt stickad efter ett Sublimemönster och äntligen kan vi visa upp ett damplagg i Snuggly bambo. Det har varit på listan länge men inte blivit av. Fint fall, fin modell och fin knapp!




måndag 19 augusti 2013

I tryckpressarna

Denna veckan har Mia och jag "uppifrån-och-ner-stickarskola" i Allers. En tröja med lite effektfull relief med varv med slätstickning med avigan utåt.



Helt ärligt är det ett tag sedan Mia gjorde designen, jag stickade tröjan och vi skrev beskrivningen så det var en liten överraskning när jag öppnade tidningen och såg att det var dags. Men lika kul ändå!

Nu har jag botaniserat och hittat min färgkombination. Jag kommer att sticka upp en ny till affären med Alta Moda Alpaca (enfärgad i de slätstickade partierna) och Alta Moda Color (ett svagt melerat i de partierna med avigan utåt). Det tror jag blir läckert.


Den fina morotsmössan som flicka på bilden har är Mias design och inuti tidningen finns även en rödbetsmössa. Urgulliga och fina. Passar så bra nu i skördetider.

lördag 10 augusti 2013

Bye bye Anna-Maria

Så var det dags för Anna-Marias sista dag hos Tant Thea. Sorgligt men sant.
Denna fantastiska hantverksbegåvning drar vidare norrut för att påbörja en keramikerutbildning.
Och visst vore det förmätet att hålla henne kvar och inte skulle jag kunna det heller, men innerst innerst inne skulle jag vilja det. Så om du Anna-Maria, någon gång får hemlängtan så är dörren öppen.

Anna-Maria var med och pushade mig när jag funderade på webshop och utan hennes fotograferande hade jag haft svårt att få ihop allt. Nu har hon lovat att återvända och lära mig hur hon färgkorrigerar för att få bästa möjliga färgåtergivning sedan får jag helt enkelt försöka klara mig på egen hand.

I butiken har ni sett prov på hennes keramik men hon gör origami, väver, fotograferar, syr, med andra ord är hon en riktig Tant Thea. Ni kommer väl ihåg att Thea var min farmor som aldrig tvekade över att ge sig på något inom hantverk. Hon testade allt.


tisdag 30 juli 2013

Brittish Hippo

Mitt semesterhantverk var lille Hippo. Han påbörjades strax innan avfärd och blev inte klar förrän 30min innan vi anlände till London där mottagerskan bor.


Måste i ärlighetens namn säga att det är mycket enklare att sitta och sticka i baksätet på en bil än att virka. Och att det är enklare att virka i baksätet på en bil i Sverige än i Skottland. Alltså- jag valde det sämsta och svåraste i båda fallen. Som tur var avslutades arbetet på tåget mellan Edinburg och London där det var lättare att jobba.

Virkningen flöt på för det mesta. Gjorde väl ett par misstag pga slarvigt läst instruktion men ingen värre än att ett par "rutor" fick tas bort och nya fick göras.
I Edinburg fick vi lägga lite tid på att hitta stoppning. Letade först billiga kuddar men inget IKEA fanns inom räckhåll och de prydnadskuddar jag hittade var samtliga för dyra för att slaktas. Till sist hittade vi ett varuhus med hobbygrejor och där mitt i alltihop hittade jag vadd. Lycka! Hippo är virkad i Catania och jag använde slattar som vi hade i butiken och lade till några fina färger. Underbart virkgarn och virknål 3mm funkade utmärkt.


Läget innan avfärd.

Äntligen ett längre virkpass i en hotellobby. Ingen risk för åksjuka här.

En väldigt platt Hippo.




När jag kommit så här långt kom konduktörskan dragande på sin kollega och pekade och sa: Du skulle sett när hon klev på tåget. Då var den platt! Titta nu!


En nästan färdig Hippo på tidningen med lille nyfödde brittiske prinsen.

Hade inga "barnsäkra ögon" utan sydde med bomullsgarnet. Det blev bra!




Lilla söta Tove med sin Hippo.

och den snällaste hund jag träffat, Bella, som lämnade Toves leksaker i fred.