onsdag 30 september 2015

Det går upp och det går ner

Under Syfestivalen var det många besökare som lyfte och tittade på min ZickZack-sjal.
Flera av er undrade hur man stickar för att få varven att gå upp och ner. Hemligheten bakom är helt enkelt att man gör ökningar och minskningar. Man stickar ett visst antal maskor och gör en minskning, stickar några maskor och gör en ökning, stickar några maskor och gör en minskning osv.


När jag tittat på garnet Mille Colori Baby på Ravelry så har jag sett massor av fina färgkombinationer i designen ZickZack av Christy Kamm. Hennes egen version är stickad i två färger av Mille Colori Baby. 

Lånad från Christy Kamm design ZickZack på Ravelry

Innan vi åkte på semester i början av september så gick jag och plockade bland färgerna. Försökte föreställa mig hur de skulle se ut, om det var risk för att för många färger fanns i båda nystanen och skulle mötas i stickningen och om jag helt enkelt trodde att jag skulle gilla utseendet på den färdiga sjalen.

Till slut valde jag min favoritfärg i Mille Colori Baby nämligen f53. Den har vi tidigare stickat upp en babytröja i och det är den färg jag sålt mest av. Till den valde jag Jawoll Magic Degradé i en färg som inte jag skulle kunna bära ensam mot ansiktet. Min ansiktfärg hade blivit samma som garnet. Inte så klädsamt. MEN tillsammans med f53 trodde jag att det skulle bli fint.



Jag nystade båda garnerna och blev säkrare på mitt val. Varannan "rille" skulle bli ljus och varannan mörk. Och i båda nystanen så fanns varma fina färger som stod fint emot varandra.


Tyvärr blev det inte så mycket stickat under semestern, dels för att bagaget fastnade i Istanbul och blev tre dagar försenat och dels för att långa dagar med ett cykelstyre i händerna helt enkelt inte inbjöd till stickning på kvällarna.

Nu däremot har jag kommit en bit och är väldigt nöjd. Det kommer inte att bli en stickning som jag kommer att fokuserat sticka färdig men det kommer att vara en bra bilstickning och en stickning som kan finnas till hands när man behöver bryta av och byta stickning. 


För den som gillar att experimentera så kan man leka med ett zickzack-mönster. Man behöver inte alls ha lika många maskor mellan ökningarna som mellan minskningarna. Man kan göra ojämna och oregelbundna "vågor". Varför inte testa?


måndag 28 september 2015

Dagen efter en fantastisk helg

Vilken trevlig helg jag haft! För första gången så har jag haft monter på Syfestivalen i Borås och det gav verkligen mersmak att möta kunder som i vanliga fall kanske inte hittar till butiken i Helsingborg.

Jag hade i flera dagar gått och funderat på vad jag skulle ta med upp. Vilka garner, vilka uppstickade modeller och vilka garnpaket. Ena dagen tyckte jag att jag hade en bra kombination och nästa dag ångrade jag mig och ville ta med andra grejor.

Mi hjälpte mig i butiken så att jag kunde packa ihop grejorna under torsdagen. Hade absolut ingen aning om ifall allt skulle få plats i bilen. Försökte hålla mig ute på baksidan av butiken för om jag syns så är det mig som man pratar med och frågar när man kommer in i butiken. Jag försökte alltså hålla mig så osynlig som möjlig.


Tack och lov, allt jag ville ha med fick plats i bilen, men jag kan lova att den blev proppfull.


På denna mässan testade jag ett nytt koncept och hade bokat en långsmal monter. Rent taktik från min sida. Tänkte att det var bättre att kunna visa varorna längs en vägg och ha lätt att komma åt saker än att hyra golv yta som ändå ska vara tom så att kunder kan stå där. Som ni vet så är varje kvm dyr att hyra.

Karin och jag packade upp och vid 22-tiden på torsdagen var vi några av de sista att lämna Åhaga.
Det kändes riktigt bra för trots att jag bestämde mig sent så fick jag en bra plats i hallen. Öppet och fint framför montern.


Det är så spännande med kundmöten. Man funderar och tror att man har en idé om vad som kommer att dra era blickar till sig. Jag hade med mig en blandning av uppstickade saker.

 Linkvarns Flower Cowl,

 halsvärmare i Yak Merino,

Asanagi uppstickad i Tynn Merino,

"den ena mössan",

 "den andra mössan", 

ett "durkslag" i Lace Seta, 

mössa och halsduk i AM color,

axelvärmaren Plopp i Colorato Nodo, 

Malin N´s halsvärmare i tvåfärgspatent,

Orchidéa-koftan,

Skånevanten,

och det virkade sittunderlägget och givetvis garnet till alla dessa mönster.

Alla garnpaket till Asanagi var slut på lördagen, nästan alla nystanen av Lace Seta tog slut, sålde många garnpaket till Flower Cowl på fredagen men nästan inga de andra dagarna.

Tja vad säger man?? Om jag haft nära hem hade jag kört och hämtat lite nytt och lagt tillbaka lite som inte var så hett. Och frågan är - Kan jag pricka mer rätt nästa gång? Vet faktiskt inte. Det återstår att se.

Jag prickade i alla fall helt rätt vad gäller mina fantastiska medhjälpare på mässan. Karin, till vardags lärare, var helt underbar tillsammans med Tant Theas kunder.


och Anna-Maria som kom och hjälpte till på söndagen är en fantastisk resurs genom att hålla ordning på mig och alla garner och är dessutom en fena på att packa.


Detta gjorde att vi med lätthet hade packat färdigt kl 16.45 och kunde rulla hem mot Helsingborg. 


När vi kom i närheten av Bjuv så blev månen synlig. Fantastisk! Som ni säkert vet var den speciell igår och inatt.

Idag så här dagen efter, går det mesta i slowmotion. Njuter av att vädret även idag är underbart och passar på att få lite värme ute.


Tack för en underbar helg!! Nu laddar jag batterierna för quiltlördag i Förslöv. Välkomna dit den 10:e oktober!!







onsdag 2 september 2015

Vilken kombo

På slutet av sommaren hade jag äntligen tid att teststicka med kombinationen Tant Theas Supersoft och Tant Theas Soft Donegal Tweed. Båda garnerna innehåller spinnolja eftersom jag köper dem direkt från spinneriet och av den anledningen så ser man inte slutliga resultatet innan man tvättat plagget. Jag var dessutom lite "hialös", som man säger på skånska, och tog mig inte tid att centrifugera tröjan efter tvätten så den låg länge och torkade. Nu är den torr och - vilken kombo!



Jag letade länge efter en modell som jag kunde plocka rakt av. Hade varken tiden eller lusten att skapa något eget när sticktimmarna blev pauser mellan gräsklippning och annat som skulle göras. Efter ett tag hittade jag Smithfield (design Amy Christoffers) på Knitty.


Jag har stickat tröjan på 5,5mm stickor och följt mönstret ända tills jag gjort 18 ökningar på oket. Då gjorde jag tre raglanökningarna vart 3:e varv i stället för att vinna mer längd än vidd. 
I ärlighetens namn så tittade jag nog inte mer i mönstret. Jag lade till 9m vid varje ärmhål, satte ihop alla maskorna för bålen. Ursprungligen tänkte jag låta resåren som löper i raglanökningen fortsätta ner och gå hela tiden i sidsömmen. Jag trodde verkligen att det skulle bli snyggt, men ack som jag bedrog mig. 
En kväll med bra ljus och med virknålen i högsta hugg lätt jag maska efter maska löpa ner och så virkade jag upp dem igen i det strukturmönster som resten av tröjan har. Nu blev jag nöjd.

Nu stämde inte maskantalet med strukturmönstret så en liten justering fick göras (en minskning i båda sidorna). Sedan stickade jag tills tröjan hade lagom längd för att passa mig. Gjorde en resår, 1r,1a i ca 5cm fram och 10cm bak.

Vid ärmhålen plockade jag upp maskor i de nya maskorna jag skapat för bålen och stickade rakt ut. På ärmarna gjorde jag 4st minskningar (1m på vardera sidan om mittmaskorna) vid 20, 26, 32 och 38cm.

Snipp snapp snut, så var sagan slut :)